När fick du dina rättigheter?

Rätten till liv är en grundläggande rättighet, ta bort den och alla andra rättigheter blir meningslösa. Att godtyckligt vilja bestämma en viss tidpunkt i en människas utveckling när de mänskliga rättigheterna ska börja att gälla utsätter hela samhället för en fara.

Mänskliga rättigheter

Staten har skyldighet att skydda mänskligt liv vilket förklarar varför abort alltid setts som problematiskt och omgärdas med mycket strikta bestämmelser i de länder det tillåts. Rätten till liv är garanterad av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 samt Europakonventionen från 1950. I den moderna medicinens tidigaste etiska kod, den hippokratiska eden, tillåts inte läkare medverka vid abort.

Vid en begäran om abort krockar fostrets rätt till liv med kvinnans rätt till självbestämmande. I de allra flesta europeiska länder prioriteras kvinnans självbestämmande framför fostrets behov av rättsligt skydd. Men kvinnans självbestämmande över fostret är inte absolut. Även den svenska lagstiftningen erkänner att fostrets skyddsvärde ökar i takt med att det växer och blir alltmer biologiskt självständigt.

Det görs cirka 35 000 aborter i Sverige per år. Sedan den nya abortlagen infördes 1974 har antalet aborter inte minskat utan snarare ökat något, trots ökad användning av preventivmedel.
Varje person har rätt till liv, frihet och säkerhet. Dessa rättigheter är villkorslösa och kommer till uttryck i nationella och internationella grundlagar. Rätten till liv är själva fundamentet som alla andra rättigheter vilar på. Utan denna blir alla andra rättigheter meningslösa.

Om ett samhälle accepterar att de ofödda barnen är mänskliga varelser, då är de skyldiga att ge dem det beskydd som tillkommer deras rättigheter. Det faktum att det mänskliga fostret är svagt, sårbart och oansenligt är ingen anledning för att ignorera eller köra över dess rättighet att få leva. Ett misslyckande att beskydda en person under sådana omständigheter skulle bara demonstrera att de mänskliga rättigheterna tillkommer endast dem som kan utöva makt eller dem som är synliga.

Rätten till liv gäller för alla och inte bara för de människor som gör en viss samhällsnytta. Var och en av oss skulle under livets lopp kunna bli utestängda från skyddet av dessa rättigheter om man väljer att betrakta rättigheterna som relativa till omständigheterna som förändras från en tid till en annan.

Personligheten

Abort aktualiserar också frågan om det ofödda barnets identitet. Vid konceptionen, eller befruktningen, då faderns och moderns könsceller smälter samman, uppstår ett nytt mänskligt liv med en alldeles egen genetisk uppsättning och inneboende förmåga att utvecklas som en enhetlig organism fram till födelsen och vidare till vuxen ålder.

Det finns ett medicinskt bevis på våra fingertoppar att en ofödd person är en mänsklig varelse redan i konceptionsögonblicket. Att hävda något annat är att göra en grym åtskillnad som så ofta har hänt i den mänskliga historien med respekt för judar, romer, homosexuella och förståndshandikappade.

Att förneka en person dess mänskliga rättigheter bara för den personens utvecklingsnivå eller mentala tillstånd (innanför eller utanför livmodern) är enbart godtyckligt och farligt. Faran gäller inte bara för de personer som är direkt utsatta utan den gäller för var och en av oss. Alla har vi en genetisk historia, en politisk eller religiös åsikt, en etnisk bakgrund, ett karakteristiskt beteende eller så har vi någon gång gjort något olämpligt. En godtycklig åtskillnad av de mänskliga rättigheterna kan i vissa tider göra även oss till icke-personer.

Det ofödda barnet är inte en del av kvinnans kropp utan det är en unik person. Barnet är både genetiskt och psykologiskt som organiskt en åtskild del från dess föräldrar. Själva början av ett mänskligt liv sker i konceptionsögonblicket. Om vi förnekar detta, förnekar vi också forskningsresultaten från modern genetisk och embryologisk forskning. När vi kan acceptera att det ofödda barnet är en person måste konsekvensen bli att vi tilldelar det ofödda barnet samma rättigheter och säkerhet som för andra människor. Att vilja utesluta en viss kategori människor ur definitionen "person" är enbart godtyckligt och ett sätt att rationalisera som inte erkänner att alla människor har samma rättigheter.

Låt mig få illustrera barnets utveckling efter konceptionen:

18 till 24 dagar efter befruktningen - det lilla hjärtat börjar slå
28 dagar - musklerna utvecklas utefter ryggraden. Armar och ben bildas.
40 dagar - hjärtslagen är 20 procent av en vuxen människas.
42 dagar - skelettet bildas. Hjärnan börjar koordinera rörelserna av muskler och organ.
8 veckor - varje organ har nu bildats. Magen bildar magsaft. Njurarna fungerar och levern tillverkar blodceller.
12 veckor - I den livfulla aktiviteten framträder en distinkt individ.

Eftersom det handlar om samma individ, med kropp och själ, som växer kontinuerligt kan man därför inte säga att ett mänskligt embryo eller foster blir en människa vid någon tidpunkt under graviditeten, exempelvis tolfte veckan, som många hävdar idag. Från början står vi inför en människa i vardande.

Barnet är unikt, oersättligt och okränkbart i det att han eller hon blir till genom ett bestämt möte mellan två personer, tillhör människosläktet och samtidigt utgör ett naturens under. Det är alla dessa faktorer som gör människan från tidigaste stadium av livet och fram till döden till en person.

Kvinnans rättigheter jämfört med det ofödda barnets

Kvinnor har samma rättigheter som alla andra människor men dessa står ofta i konflikt med det ofödda barnets rättigheter. Vi kan inte åberopa rättigheter och rättvisa åt oss själva och samtidigt köra över rättigheterna för dem som är de mest oskyldiga och beroende av vår välvilja. När vi möter ett smärtsamt problem som, en oplanerad graviditet, borde vi visa medkänsla för kvinnan och för det ofödda barnet och stödja dem båda genom denna svåra tid så att de inte känner sig övergivna. En kvinnas rättigheter börjar i samma stund som när den kvinnans blev till. Att godtyckligt bestämma en viss tid när rättigheterna börjar för en individ utsätter hela samhället för en risk.

Ingen av oss har en absolut rättighet att bestämma över vår egen kropp som abortförespråkarna hävdar. Samhället förbjuder oss att skada oss själva eller att använda vår kropp till att skada andra. En kvinna borde inte ha rättigheten att skada eller döda det ofödda barnet. Det är inte accepterat, i någon annan kontext, för en person att ta livet av en annan person med argumentet att det sker med hänsyn till den egna hälsan eller till den egna ekonomin eller med hänsyn till den egna sociala situationen. Det enda fall där det är legitimt att ta en annans liv är när det egna livet är i fara.

Kvinnor som kräver att abort borde bli en del av de mänskliga rättigheterna ignorerar det faktum att de mänskliga rättigheterna inte tar hänsyn till kön, ålder, etnicitet, kultur eller politik. Dessa rättigheter är universella och gäller för alla människor och i alla tider. Abortförespråkarna borde egentligen tala om "kvinnliga rättigheter" som ett begrepp för att få utsläcka en annan människas liv. Rätten att till döda är dock helt främmande och alldeles otänkbart för de mänskliga rättigheterna.

Slutord

Det är varje persons rätt att skyddas av de mänskliga rättigheterna genom livets alla skeden. Bara för att vi är små och osedda inuti vår mammas livmoder betyder det inte att dessa rättigheter kan ignoreras. Rätten till liv är en grundläggande rättighet, utan den är alla andra rättigheter meningslösa. I strävan att beskydda de ofödda barnen finns det en del smärtsamma beslut att fatta på grund av att många kvinnor befinner sig i orättvisa situationer. Men kreativa och icke-vålds lösningar är mer önskvärda för att lösa dessa problem än aborter som, är den ultimata sociala orättvisan. Även om det är svårt att genomdriva lagar som beskyddar de ofödda barnen tar det inte bort själva nödvändigheten att sträva efter rättvisa lösningar - för alla levande människor.