Ett korståg mot trångsynthet!

Tänk dig en person som inte har så stora kunskaper om biologi, vars enda kunskaper i ämnet är en bok om svenska sjöfåglar, och du får en ungefärlig uppfattning om hur det är att ta del av ateisternas argument mot religionen. De är de minst välrustade för att förstå meningen med livet, eftersom de inte tror att det finns någonting där att förstå, eller åtminståne ingenting värt att förstå.

Det enda som ateisterna kan presentera om religion är på sin höjd en vulgär karikatyr som skulle få en allmänorienterad lärare att ge dem underkänt på lågstadiet. Samtidigt skulle ateisterna själva, utan tvekan ha blivit upprörda om de fick en uppsatts om Hume, från en student som inte ens hade läst hans avhandling om den mänskliga naturen. Vilka är då, kan man fråga sig, ateisternas egna åsikter om de epistemologiska skillnaderna mellan Thomas av Aquino och Duns Stotus? Har de läst Eriugen om subjektiviteten, eller Rahner om nåden eller Molmann om hoppet? Har de ens hört talas om dem? Eller hade de tänkt besegra oppositionen genom att vara helt okunniga i sin egen kritik? Det verkar så. När det gäller teologi har de enormt mycket gemensamt med de amerikanska TV-evangelisterna. Båda parter är teologiska analfabeter och båda är överens om ganska mycket om vad Gud är, det är bara det att ateisterna avvisar detta.


Ateisterna anser att all tro är blind tro. Men faktum är att förnuftiga argument och ärliga tvivel alltid har spelat en viktig roll för kristendomen. Kristendomen var inte en fix idé från början utan har gradvis uppnått större och större kunskap om tillvarons vetenskapliga och religiösa grunder. Men med tanke på att ateisterna vill att vi ska ifrågasätta allting, hur står det till med deras egen kritik av vetenskapen, objektiviteten, liberalismen, ateismen och liknande? Även deras egna liv består av en hel del ställningstaganden som baseras mer på tro än på förnuft. Vi har många åsikter som inte har någon rationell motivering, men som ändå kan anses vara "rimliga". Men endast postitivister kan tro att rationalitet endast betyder vetenskapligt. Därmed avvisar de allt som kan anses vara rimligt från vetenskapen, och på grund av detta isolerar de religionen från alla rationella studier. Men det är ett misstag att påstå stt religionen och vetenskapen ställer olika frågor om livet. Det är ungefär som att försöka förklara kärleken. Förklaringen måste innehålla faktiska kunskaper som inte reducers till enbart känslor. Mitt påstående att jag älskar dig måste vara konsekvent och trovärdigt, jag måste kunna förklara vad som motiverer min kärlek till dig även för en tredje part som, i sin tur inte behöver vara kär i dig för att kunna hålla med om min beskrivning.

Kristendomen hävdar att det finns rimliga skäl att anta att det finns en Gud. Men när ateisterna förlöjligar allt vad kristendomen står för, avslöjar de sin egen primitiva, infantila och outvecklade gudsbild. De är i själva verket lika besatta av skapelsens mekanik som deras motståndare - kreationisterna - och ingen av dem förstår någonting om kristendomens traditionella läror. (Katolska kyrkan erkänner som bekant evolutionsteorin med tillägget att uvecklingen inte sker av en blind slump utan av Guds kreativitet). Inte heller förstår de att eftersom Gud är trancendent så är han fri från våra nacistiska behov och vill helt enkelt få vårt tillstånd att älska oss. Gud är, enligt ateisterna, en grym åklagare, (på hebeiska är den som anklagar, åklagare, lika med satan). De misstolkar Gud som en bestraffande domare och ett motbjudande superego.

Men den falska gudsbilden krossades en gång för alla av Jesus Kristus som, uppenbarade Fadern som vän och älskare som älskar människorna trots deras moraliska skröplighet. Den Gud som ateisterna hatar måste med nödvändighet rengöras från vanföreställningar och fördomar. Med rätta avskyr ateisterna alla fundamentalister, men såvitt jag vet har aldrig ateisterna fört någon kritik mot den globala kapitalismen som genererar hat, ångest, otrygghet och en känsla av förödmjukelse som föder fundamentalism. Ateisterna tenderar att se religion och fundamentalistisk religion som ett och det samma. Det är inte bara groteskt och falskt, det är ett elakt kotteri som kan liknas vid vetenskaplig och teologisk analfabetism. Här krävs det ett kärleksfullt korståg mot alla former av trångsyntet och fundamentalism!