Europa - den förlorade sonen

Europeiska unionen är en "gemensam marknad" men man saknar en gemensam filosofi. Det finns anledning till mer förvirring än glädje hos den europeiska allmänheten. Elitens sekulariserade superstat lämnar européerna förvirrade och Europas sekulära experimentet har misslyckats vilket får ett ökande antal européer att inse just detta.

Genom att politikerna vill skiljas från sitt kristna fadershus, har det sekulära Europa uppträtt som den förlorade sonen i Lukasevangeliet, "han som slösade bort sin förmögenhet på ett liv i utsvävningar." (Luk 15:11-32). Europa står inför en andlig hungersnöd, som tar formen av en kronisk kulturell förvirring och en ökande demografisk kris. Liksom hungersnöden som väckte den förlorade sonen tillbaka till verkligheten, så kan en social implosion kanske hjälpa européerna tillbaka till sina sinnen.

Varför, ska vi fråga oss själva, ska vi låta vår kultur dö under sekularismen, när innehållet i Europas kristna arv skulle kunna föra oss tillbaka till en god hälsa? Avsikten med den Europeiska unionen var att bygga vidare på detta arv, inte att ersätta den med sekularism.

"Antingen kommer Europa att återgå till sina kristna rötter, eller så kommer Europa att gå under", skrev Hilaire Belloc. Påven Benedict XVI talar om EU:s kris i liknande termer: EU har tagit in på "en väg som kan leda till att det försvinner ur historien", varnade han i ett tal i Rom inför Europeiska kardinaler, biskopar och politiker. Även om EU har utfärdat en enfaldig deklaration om EU som en idé, med vaga hopp om frihet och förståelse, så riktade påven uppmärksamheten mot "en farlig individualism", som gör alla sådana diskussioner meningslösa.

"Är det inte en anledning till förvåning att dagens Europa strävar efter att etablera sig som en värdegemenskap, men allt oftare verkar ifrågasätta idén om universella och absoluta värden?" sa han. Europa, sa Påven, går mot en "märklig form av avfall från kristendomen, vilket inte bara innebär ett förnekande av Gud utan ett förnekande av sitt egna ärorika förflutna och tradition. Detta "frivilliga avfall", förklarar EU:s oförmåga att skapa en identitet och bidrar till att man nu utmanas nu av dödliga ideologier. Som påven påpekar befinner sig värden i en tid av omvälvningar, men Europa kan inte undgå dessa grundläggande frågor.

Antingen väljer Europa att återta dess historiska kulturella identitet eller så kommer Europa att få en ny identitet av sina fiender. "Europa verkar behöva en blodtransfusion, men det skulle förstöra hennes egen identitet", skrev han. Och påven drar en parallell till "Romarrikets nedgång: det fortsatte att fungera som en enorm historisk ram, men dess egna existentiella vigör var död, och det befolkades av dem som faktiskt ville förstöra det." Om vanliga européer inte kan förstå "idén om Europa." Om de inte vet vad vilka "värden" som den Europeiska unionen vilar på, är det för att de har skalat bort den kristna grunden.

Den europeiska elitens moderna rationalism, skiljer sig från kontinentens kristna rötter, men det har visat vara irrationella och dess omtalade pragmatism har visat sig vara opraktiskt. Enligt detta tänkande, har det allmänna bästa oundvikligen kommit att bli, som påven uttrycker det, "en delad sjuka". "Ett samhälle som konstruerar sig själv utan respekt för människans värdighet, och glömmer att varje människa är skapad i Guds avbild, upphör till slut att existera", sade påven i ett tal i Rom. Och han fortsatte: "Det verkar allt mer nödvändigt att Europa måste skydda sig mot denna pragmatiska inställning, som systematiskt kompromissar om grundläggande mänskliga värden, som accepterar det mindre onda som något oundvikligt. En pragmatism, som presenteras som balanserad och realistisk, men som inte är så djupgående, för att den förnekar den dimensionen av värderingar och idéer som är inneboende i den mänskliga naturen."

Påven Johannes Paulus II ställde en gång en fråga till Frankrike: "äldsta dotter av kyrkan, vad har du gjort med ditt dop?" Och påven Benedictus XVI ger i dag en uppmaning till hela Europa: "Om Europa inte vitaliserar de traditioner som man har fått ärva och förvalta, kommer hon att dansa på sin egen grav."

Påvens kritik mot grundar sig i huvudsak på att EU får några år sen avslog Vatikanens önskemål om att skriva in "Gud och europas kristna rötter" i konstutionen. Vatikanen önskade sig en liknande konstution som man har i USA. Den amerikanska kontutionen är ett föredöme eftersom den införlivar och välkommnar religionen i sammhällsdialogen utan att stöta bort den som en subkultur.

Deras konstution bygger i huvudsak på en "positiv sekularism" som vi europeer har mycket att lära av när det gäller tolerans och respekt. Europas destruktiva nutidshistoria visar med en förskräckande tydlighet hur illa det kan gå om man grundar politiken på en "negativ sekularism". Att utesluta religionen ur det offentliga samtalet har kostat oss två världskrig och två ateistiska tyrranier. Det måste bli en historiens varning för alla förnuftiga personer. Vi ser redan en tilltagande kristofobi och intollerans i Europa och inte minst i Sverige.

Lästips:

The Cube And the Cathedral: Europe, America, And Politics Without God av George Weigel