Djupekologin, är en rörelse som skapades av den norska filosofen Arne Naess 1972, och den kan kopplas till en miljöaktivism som berörs av utarmningen av naturresurser och miljöförstöring. Det är en radikal rörelse som strävar efter en grundläggande förändring av religion, moral och sociala institutioner.
Den plattform av åtta punkter som, utarbetades av Arne Naess och hans amerikanska kollega George Sessions år 1984, är "medvetet vagt" formulerat, för att inte avslöja dess revolutionära karaktär. Men likväl förblir de rörelsens centrala läror och de är mycket viktiga inslag i den djupekologiska positionen i nästan alla publicerade diskussioner.
För det första, så avvisar djupekologerna antropocentrismen enligt vilken människan är ovärderlig på grund av att hon är skapad till Guds avbild. I stället anammar de en ecocentrism, enligt vilken, exempelvis hotade växtarter, ges ett direkt anspråk på moralisk uppmärksamhet. Utplåningen av "överflödiga" arter i samma ekosystem är inte bara moraliskt försvarbart utan obligatoriskt, i den mån det skulle tjäna integriteten för det biotopiska systemet.
De "överflödiga" arterna kan mycket väl vara människan, eftersom djupekologerna hoppas kunna lösa konflikter mellan människor och djur utan att ta särskild hänsyn till arten homo sapiens.
efter att minska befolkningen över hela världen. I den djupekologiska plattformen som, har utarbetats av Arne Naess och George Sessions, finner vi följande uttalande: "De mänskliga kulturerna är förenliga med en betydande minskning av befolkningen eftersom de icke-mänskliga arterna kräver en sådan minskning". Enbart dessa två meningar avslöjar den mörka idén i djupekologin. Deras mål är inte bara noll befolkningstillväxt, utan de strävar efter - en stor minskning - av den mänskliga befolkningen. Att dessa meningar har fått finnas kvar i den djupekologiska plattformen från 1984, visar bara hur okontroversiell frågan om befolkningsminskning har blivit.
Synen på aborter, dödshjälp, preventivmedel, födelsekontroll och könsneutrala äktenskap (naturligt sterila) passar den gröna ideologin som hand i handske. Därmed kvalificerar de sig till den "dödens kultur" som Johannes Paulus II använde i sin kritik av nazismen och kommunismen. Arne Naess hävdar också att den nuvarande miljökrisen främst är orsakat av befolkning och ekonomi, och det enda sättet att minska befolkningen är genom en djupgående förändring i ekonomi, teknik, vetenskap, politik, utbildning, filosofi och religion. I själva hjärtat av Arne Naess djupekologi finns en efterfrågan av både "personlig förändring och politisk förändring". Politiska förändringar behövs för att tvinga även de som "vet bättre" till att uppträda på ett sätt som är förenligt med deras övertygelse. Regeringens politik ska fungera som en "utvidgad kraft" som tvingar medborgarna att agera som om de var helt "miljömedvetna" medborgare.
Notera de två orden "tvinga". Människor kommer att tvingas till att göra det som naturen förment kräver, det vill säga, att åstadkomma en betydande minskning av deras eget antal. Men djupekologerna är oroliga för att när befolkningen väl har börjat att minska kommer människor inte längre "ta miljöproblemen allvar." Så, hur lågt måste befolkningen minska för att de ska bli tillfredställda? Enormt. Liksom Nietzsche, ser de människan som en sjukdom på jordens yta, och de fördömer inte bara vår användning av djur för mat och vetenskap, utan de fördömer även utvecklingen av det mänskliga jordbrukets historia under 10 000 år. Djupekologerna längtar tillbaka till den yngre stenåldern, till en tid när små grupper av människor vandrade på jorden som jägare och samlare. De längtar tillbaka till ett primitivt paradis.
För det tredje, djupekologin innebär en återgång till 1930-talet. Det krävs ingen fantasi för att se att den djupekologiska läran liknar den tyska nationalsocialismen, som också var en "neo-hednisk" och en "radikalt grön rörelse." Även nazisterna anklagade kristendomen för att vara naturhatande, livsförnekande och världsfrämmande. Nazismen anammade också en "tillbedjan av naturen", och strävade efter att införa en sekulär form av religion. Nazisterna var på ett sätt föregångare till djupekologin. I sin propaganda för "blod och jord" och det "det stora livsflödet," kan man konstatera, att trots deras användning av modern teknik, var nazisterna "premoderna" i sin orientering. Vissa forskare menar även att nazismen anammade en "grön dimension" av en mystisk neo-hedendom och att de införde lagar för att skydda djurlivet. Hitler, som själv var en vegetarian, trodde på det inneboende värdet av naturen och han avskydde den förstörelse av vildmarken som orsakades av den framväxande industrin.
På samma sätt som nazismen strävade efter ett samhälle grundat på socialdarwinistiska principer, så strävar djupekologerna efter att omdana synen på samhället med ett tankesätt som präglar ekologin; att se allt som beroende av allt annat, allt är en del av ett större system. Samhället ska också vara som en fungerande del av det övriga ekologiska systemet, och på så sätt inte belasta det. Djupekoligin är, i dess ultimata form, en annan sorts totalitarism, eller med andra ord en "eco-faschism," som strävar efter ett universellt världsherravälde med total kontroll över det mänskliga beteendet.
För det fjärde och det mest oroväckande, djupekologerna vill främja Arne Naess så kallade "självförverkligande" som ersättning för all moral. Självförverkligande är den "grundläggande norm" som cirklar kring allt som djupekologin står för. "När vi kan identifiera oss med den icke-mänskliga världen som en utvidgning av oss själva, så finns det ingen anledning att bevara moralen, för när vi försvarar planeten i självförsvar bevarar vi de naturliga processerna som ett uttryck för våra gemensamma intressen med resten av skapelsen," skriver Arne Naess. Ett sådant självförsvar skulle bära sina egna motiv. Det är min "rättighet" att försvara en art som "har blivit en del av min kropp," fortsätter Næss, det är inte längre möjligt för individer att skada naturen lättvindigt, eftersom detta skulle innebära att skada en integrerad del av oss själva." Den demoniska sidan i självförverkligandet blir chockerande tydlig när rörelsens idér uppmuntrar till "ett förräderi mot mänskligheten." Självförverkligande tillåter en att förråda mänskligheten av solidaritet med icke-mänskliga varelser.
Den mänskliga identiteten, hos djupekologerna, innebär en reviderad uppfattning om sig själva och deras förhållande till icke-mänskliga varelser. De bjuder på motstånd mot alla förtryckande metoder som används av människor mot skapelsen. I förlängningen kan de avveckla alla kulturella lojaliteter som domineras av den mänskliga arten i dess förhållande till icke-männskliga varelser, på samma sätt som den manliga feminismen kräver en manlig solidaritet till de feminina och ser allt manligt som en förtryckande överhöghet.
Man kan frestas att tro att djupekologerna är en marginell grupp, men JE De Steiguer, i The Origins of Modern Environmental Thought (2007), konstaterar att: "Sedan 1970-talet har ett antal nationella gröna politiska partier bildats i den utvecklade världen med Arne Næss djupekologi som grund." De gröna partierna uppstod först i Storbritannien 1973, i Belgien, Australien, Frankrike, Italien, Sverige, Schweiz, Österrike, Irland, Luxemburg, Nederländerna, och fd Väst Tyskland. Även Greenpeace har antagit Arne Naess filosofi. Den moderna akademiska och mediala världen, i framförallt Europa och USA, har tagits över av 60-talister och många av dem sympatiserar med "det ekologiska manifestet"
"Vissa miljöaktivister och ekologister företräder sådana politiska eller samhälleliga åsikter att deras kritiker anser att de är liktydiga med fascism eller nazism. Exempel kan vara avståndstagande från demokrati eftersom det demokratiska systemet inte har fattat det beslut som "ekofascisterna" anser är nödvändiga, och förespråkandet av diktatur eller någon form av totalitärt styre för att uppnå "gröna" mål eller "rädda miljön". Det som skall uppnås kan vara en drastisk minskning av konsumtionen och levnadsstandarden, men i vissa fall förespråkas även en befolkningsminskning. Enstaka "ekofascister" har rentav förespråkat, eller åtminstone inte tagit avstånd från massmord i syfte att minska jordens befolkning för att "rädda miljön".
(ur wikipedia)
Miljöpartiets valplattform inför val till EU-parlamentet 2009:
*Eu behöver förändras i grunden för att inte vara ett hinder mot ett bättre Europa och en bättre värld.
*Om EU ska bli en möjlighet och inte ett hinder i utvecklingen för en bättre värld, behöver det ske en omprioritering från tillväxt och frihandel till ansvar för miljö och sociala villkor.
*Politiken inom bland annat jordbruk-, fiske-, energi-, och transportsektorerna måste förändras till att bli ekologiskt och långsiktigt uthålliga föredömen.
*Miljöpartiet de Gröna kräver kraftiga förbättringar av dagens EU och vi tvekar inte att säga ifrån när EU tar steg i fel riktning.
*Det måste ske en gigantisk omställning av samhället vad gäller konsumtion, bostäder, transporter och energi.
*Det krävs kraftiga åtgärder för framtiden, inte minst för att ett internationellt klimatavtal ska kunna slutas på FN-mötet i Köpenhamn hösten 2009.
*Vi är inte imponerade av EU:s agerande hittills (...) Det är dags att EU slutar använda sin budget till åtgärder som förvärrar klimatproblemen, som de miljardbelopp som i dag går till att bygga vägar och flygplatser.
*Kärnkraften, som EU satsar miljarder kronor på årligen i forskningssyfte, liksom det fossila bränslet, tillhör det gamla föråldrade samhälle vi måste lämna.
*Krafttag måste också tas för att djurtransporterna och djurhållningen förbättras i EU. Det är en skam att se hur djur behandlas på en del ställen i EU.
*Vi arbetar även för att minska klimatpåverkan från jordbruk och livsmedel, till exempel genom att begränsa konsumtionen av kött i EU.
*Miljöpartiet anser att EU:s fiskepolitik måste förändras i grunden så att fisket anpassas till arternas och ekosystemens fortlevnad. Så är det inte i dag.
*Vi kräver att det skapas en verklig miljögaranti i EU så att enskilda medlemsländer får rätt att gå före andra EU-länder genom att ställa strängare miljökrav än EU-lagstiftningen gör.
*Exemplets makt är oerhört viktigt i miljöpolitiken. Någon måste kunna gå före och visa på möjligheterna.
Referenser:
JE De Steiguer, i The Origins of Modern Environmental Thought (2007)
http://www.amazon.com/Origins-Modern-Environmental-Thought/dp/0816524610/ref=sr_1_1?ie=UTF8&s=books&qid=1234536284&sr=8-1
(finns även på adlibris.com)
Introduction To Deep Ecology. An Interview with Michael E. Zimmerman, Professor of Philosophy at Tulane University, New Orleans
http://www.context.org/ICLIB/IC22/Zimmrman.htm
Miljöpartiets valplattform inför val till EU-parlamentet 2009, antagen på extrakongress i Göteborg, 17-18 okt 2008.
http://mp.se/templates/Mct_78.aspx?avdnr=11913&number=161602
onsdag 11 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar