Från Darwin till Hitler

Vi vet att Hitler var en ond man, säger historikern Richard Weikart, men hur förklarar vi den utbredda acceptansen för Hitlers galenskap hos det tyska folket? Varför fanns det så få tecken på motstånd mot Hitlers idéer innan han etablerade sitt totalitära styre?

De flesta tyskarna uppfattade inte Hitler som den galning som han senare visade sig vara. Den tyska kulturen var drabbad av en moralisk blindhet som effektivt undanröjde alla intellektuella hinder mot nazismens ideologi. Den post-nazistiska världen undrar hur en man som Hitler kunde uppstå i en nation som Tyskland. Historikern Weikart frågar sig vad det var som ändrades i den tyska kulturen som möjliggjorde att en mordisk tyrann kunde välkomnas av hela folket som en Führer?

Det moraliska förfallet till nazismens folkmord, på framförallt judar, vilar inte i Mein Kampf, säger Weikart, utan härrör från den sociala darwinismen som de tyska akademikerna hade anammat nästan ett århundrade före Hitlers maktövertagande. När Darwins, "Arternas ursprung", publicerades första gången 1859, fängslade den tyska tänkare på ett sätt som få andra idéer gjorde. Det skulle orsaka en kulturell förändring som banade väg för Hitlers maktövertagande.

De tyska intellektuella uppfattade Darwins teori, inte bara som ett biologiskt system som beskriver utvecklingen av organismer, men också en teori om att skapa ett bättre samhälle. Darwinismen skulle bli den dominerande paradigmen i de flesta vetenskapliga discipliner, även för historia och antropologi.

Weikart beskriver detaljerat den kulturella utvecklingen av darwinismen från teori till ideologi. Den historiska vägen från Darwin till Hitler är fylld av många vändningar som Tysklands intellektuella, ovetande, bidrog till Hitlers framgångar.

I den darwinistiska teorin, fungerar döden som en motor för evolutionära framsteg. Svagare organismer elimineras samtidigt som starkare organismer överlever. Det naturliga urvalet ses som något positivt och gott som ordineras av naturen själv, samtidigt som de traditionella judiskt-kristna idéerna om lidande, döende och död genomgår en förändringar och översyn.
En moralisk relativism uppstod för att omdefiniera dödandet av "oönskade element" som något socialt önskvärt. Eftersom samhällen och nationer också fungerar efter det naturliga urvalet, kunde dödandet av de svaga motiveras som ett bidrag till de sociala framstegen. Livet var inte längre heligt.

Vetenskapens triumf över religionen blev i den darwinistiska moraliska visionen något som sanktionerade dödandet av oskyldiga. Program för att främja abort, barnamord, eutanasi (och koncentrationslägren som kom senare) följde denna moraliska logik på ett eller annat sätt.
Den darwinistiska etiken står i skarp kontrast till den judisk-kristna moraliska visionen som betraktar döden som en fiende som måste förgöras. Döden, definieras i den kristna traditionen inte som en ursprunglig kraft inneboende i naturen, utan som ett misstag - något som trädde in i världen efter att universum hade skapats. Skapelseberättelsen berättar för oss att döden kom in i världen efter att "Gud vilade". Döden är varken skapat av Gud eller något "naturligt" av naturen.

Istället kom döden in i världen genom ett uppror av människan och kan därför inte tolkas som något socialt gott. Detta synsätt innebär en moralisk skyldighet att den starke måste bära bördan av den svage, snarare än att döda dem. Livet är heligt.

I teologiska termer antar darwinismens naturliga urval en sekulariserad variant av manekismens dualism, där naturen fungerar som en auktoritativ gud som både ger liv och dödar. Det finns inga fasta moraliska skillnader mellan liv och död i en darwinistisk syn, och de moraliska värden som handlar om liv och död är godtyckliga, socialt sanktionerade kriterier.
Den sociala darwinismen uppstod inte i ett kulturellt vakuum. Andra faktorer som bidragit till darwinistisk acceptans måste finnas till för att förstå dess sociala framsteg, antar Weikart.

Huvudströmningen bland idéer var en kult av framsteg som dominerade större delen av Europa vid den tiden. Många tänkare delade en tro på det oundvikliga framsteg som hämtades från en generaliserad positivism som, ännu inte har ifrågasatts som delansvarig till folkmorden. Andra idéer, som den att om en befolkning ökar, så minskar naturresurserna, bidrog också till folkmorden. Det naturliga urvalet passade den nazistiska doktrinen som hand i handske och gav en stark känsla av moralisk motivering när folkmorden omsattes i praktiken, i synnerhet mot icke-tyskar. Den radikala materialismen av Nietzsche och andra liksinnade gav också bränsle till den moraliska relativismen som finns inbäddad i darwinismen.

Darwinismen kunde tillgodogöra sig dessa ideeströmmar och ge dem en sammanhängande och konkret enhet under rubriken "den objektiva vetenskapen". Här är värdet av Weikart bok som mest uppenbar. Vi ser hur snabbt och okritiskt den darwinistiska socialetiken tog fäste i Tyskland.

Sjukhusen blev avlivningscentra, och redan år 1939 hade över 70000 tyskar försvunnit i nazisternas eugenikprogram, med fullt godkännande och konkret stöd från det tyska medicinska etablissemanget. Genomträngningen av den darwinistisk socialetiken gick så djupt att hela den judisk-kristna moraliska traditionen krossades. Den diaboliska Joseph Mengele, trodde faktiskt att han försökte att hjälpa den mänskliga rasen.

Efter Auschwitz och och det kommunistiska Gulag, bör det inte vara så svårt att känna igen bedrägligheten i påståendet att totalitära ideologier på något sätt skulle vara "vetenskapliga". De miljoner som dödats av nazismen och marxismen bör ge en viss ödmjukhet mot begränsningarna hos vetenskapen allena. Före det andra världskriget fanns det emellertid en stark tilltro att den sekulära ideologin skulle förbättra det mänskliga samhället och lyfta mänskligheten högre än Babels torn.

Tyskland såg sig själv som den mest utvecklade av alla nationer i Europa, och med hjälp av den sociala darwinismen skulle det tyska avancemanget fungera som ett bevis för tysk överhöghet. Dessa rasistiska idéer skulle ge bränsle åt tysk aggression när de ockupperade grannländerna, (Tyskland var som bekant brutal mot befolkningen i de underkuvade länderna), och senare som europeiska erövrare. De frön som såddes till Hitlers ariska överhögheten och "Lebensraum", såddes av den sociala darwinismen.

Vid tidpunkten när Hitler steg till makten, var socialdarwinismen fast förankrad i den tyska kulturen. Hitler kunde styra det statligt sanktionerade programmen mot folkmord utan något märkbart motstånd från allmänheten, eftersom alla moraliska hinder mot detta onda hade krossats långt innan han kom till makten. Tyskarna kunde alltså rättfärdiga dödandet av sina egna. Att döda andra skulle visa sig vara ännu lättare att motivera.

Darwinismen ledde inte till Förintelsen, skriver Weikart, men utan den sociala och vetenskapliga underbyggnaden skulle det inte ha existerat moraliskt motiverade folkmord, viket var ytterst välgörande för Hitler och hans anhängare. Darwinismen vände den judisk-kristna moralen på huvudet. Genom att upphöja döden som ett tecken på naturliga framsteg, övergavs varje föreställning om att livet till sin natur är heligt, den moraliska grunden för en exempellös barbarism lades av darwinismen som ideologi.

Referenser:

"From Darwin to Hitler: Evolutionary Ethics, Eugenics, and Racism in Germany", Richard Weikart. (finns även på adlibris.com)