Feminismens triumf - utrotandet av flickor

Under de senaste åren har internationella organisationer och asiatiska länder ökat sina insatser för att undanröja könsbundna selektiva aborter, som har skapat en massiv brist på flickor i flera länder under de senaste 20 åren.

Vad har resultatet blivit av dessa ansträngningar? Den könsrelaterade obalansen fortsätter att försämras, inte att förbättras, tack vare den ständigt ökande spridningen av billig abort och ultraljudsteknik i allt fler områden av Kina, Indien och andra länder.

En expert som talade i FN uppskattar att upp till 200 miljoner kvinnor och flickor saknas i världen på grund av könsselektiva aborter och barnamord på flickor. Vissa experter sätter siffran så lågt som 60 miljoner. Alla är dock överens om siffran blir större för varje dag.
Med snabbt växande asiatiska och muslimska invandrargrupper i Europa, kommer den könsselektiva obalansen snart dyka upp i Sverige också.

Feminister vill gärna skylla detta på den försämrade situationen av "patriarkat", men patriarkat har funnits i tusentals år och är mindre kraftfull i dag än någonsin tidigare. Vad som däremot är nytt, är tillgången till abort på så många platser. Och det har länge varit ett avgörande mål för feminister: att ge kvinnan "rätt att bestämma över sin egen kropp" för att varje kvinna på jorden ska få tillgång till fri abort.

Det stora feministiska experimentet har passerat 40 år som en social kraft, och vad har det gett? En ständigt växande eliminering av fler och fler flickor i hela världen. Och än så länge kan inget stoppa det. Varför skall det stoppas från ett feministiskt perspektiv? Om kvinnor har rätt till abort, varför kan de inte utöva den på grund av ett könsval? Är abort kvinnans eller statens val?

Västerländska feminister har gett sitt stöd till befolkningskontroll från början, genom att färre barn skulle befria kvinnor från det "förtryck" det innebär att vara mamma. Och skatter, utgifter och ekonomiska påtryckningar i hela den utvecklade världen har gjort vårdnadsbidraget mycket dyrt.

Förbudet mot könsselektiva aborter har inte gjort någon skillnad i Kina och Indien. Det finns inget sätt att genomdriva ett sådant förbud när abortlagarna är så tillåtande. Den enda lösningen är naturligtvis en återgång till en kultur som värderar alla människors liv, och rättsliga skydd för ofödda barn. Den växande obalansen av antalet pojkar och flickor i världen ger starka belägg för det praktiska argumentet mot abort, skild från moraliska sådana. Vissa stora samhällen kan helt enkelt falla samman om abort inte blir snävare reglerat.

Ska vi vänta på att detta problem ska utvecklas till en stor epedemi innan vi vidtar åtgärder? Med våra effektiva regleringssystemen bör vi kunna förbjuda denna metod. Det försämrade förhållandet mellan antalet flickor och pojkar i världen i allmänhet och i Asien i synnerhet, är ett bevis på att abort-på-begäran inte är praktiskt.